Enjoy Sweden
Skapa konto

Näsbyholm slott

Beskrivning

Näsbyholm, beläget ca 4 km väster om Skurup, ligger på en höjd, omgiven av de ängar som en gång bildade Näsbyholmssjöns botten. Området där Romeleåsen i söder sänker sig ner mot slätten är vattenrikt och erbjöd i forna tider frodiga betesmarker. Här växte under medeltiden befästa storgårdar upp, vars ägare skaffade sig rikedomar genom boskapsavel och oxhandel.

Näsbyholms ursprungliga grundläggning är dold i historiens
mörker. När gården först nämnes i skrivna urkunder i början av 1300-talet, är den redan en befäst stormansgård, som dragit fördel av läget ute på ön i Näsbyholmssjön för att åstadkomma ett för den tiden effektivt försvar. Här residerade då riddare av den i Skånes äldre historia ryktbara släkten Galen, som ledde sitt ursprung från den mäktiga Hvide-ätten.

Den förste kände ägaren är riddaren Jens Nielsen, som levde 1270-1325 och var fader till bl.a. ärkebiskopen i Lund (1336 – 55) Peder Jensen Galen. Denne var skåningarnas ledare vid det möte i Helsingborg 1332, där svenske kungen Magnus Eriksson (Smek) köpte den tyska panträtten till Skåne och förhållandet mellan Skåne och Sverige ordnades som en union mellan två självständiga riken (Magnus blev ”kung av Sverige och Skåne”). Jens Nielsens söner Jacob och Anders blev herrar till Markie resp. Näsbyholm. På 1350-talet efterträddes riddar Anders av sonen Tuve, som var den förste som fast antog släktnamnet Galen. Han var 1376 – 83 gälkare (kungens företrädare) i Skåne och residerade på den närbelägna borgen Turestorpsö, vars ruin finns på en liten halvö i Havgårdssjön. Genom att hävda skånska särintressen kom han flera gånger i skev ställning till kungamakten. Under kriget med tyska Hansan och Valdemar Atterdags bortovaro från Danmark hade han förbindelse med mecklenburgarna och han spelade en betydande roll när skåningarna 1381 slöt separatfred med den svenske kungen Albrekt av Mecklenburg.

År 1400 sålde han Näsbyholm till ärkebiskopen i Lund Jacob Gertsen Ulfstand, liksom han själv en sann unionsvän. Tillsammans med den svenske ärkebiskopen Henrik krönte denne i Kalmar 1397 drottning Margrethes ännu omyndiga släkting Erik av Pommern till kung över hela Norden. Jacob Ulfstand står främst bland de män, som då beseglade beslutet i det s.k unionsbrevet att de tre rikena ”evinnerligen (skulle) en konung hava och ej flera”. Tolkningen av detta dokument har blivit en omfattande debattfråga inom nordisk historieforskning. Till skillnad från det samtidigt utfärdade s.k. kröningsbrevet är unionsbrevet skrivet på papper och inte som brukligt på pergament och sigillen har tryckts på urkunden i stället för att hängas under denna. Jacob Ulfstand dog 1410 och Näsbyholm tillföll då ärkebiskopssätet. Vid reformationen indrogs egendomen 1536 till danska kronan och förlänades sedan av kungen till olika adelsmän.

Genom byte blev Sten Bille till Vanås 1574 ägare till godset. Han var landsdomare i Skåne och lämnade 1586 Näsbyholm i arv till dottern Elisabet, som var gift med Sivert Beck till Förslev. Efter 1623 förekommer som ägare dennes svärsöner Tage Andersen Thott, gift med Elisabet Beck, och Arild Svab, gift med Margrete Beck, sonen Johan Beck och dennes brorson Jörgen Beck, död 1744.

Då ärvdes egendomen av den sistnämndes systerson, den danske gardeskaptenen Christian Henrik von Finecke, vilken 1756 gjorde Näsbyholm till fideikommiss för dottern Margareta och hennes man, sedermera generallöjtnanten och friherren Conrad Christoffer von Blixen. Släkten von Blixen kom ursprungligen från Vor-Pommern, där den omtalas redan på 1200-talet. Den blev friherrlig i Sverige 1772 (von Blixen) och i Danmark 1802 (Blixen-Finecke). Conrad Christoffer dog 1787 och efterträddes av sin son majoren friherre Conrad Christian von Blixen, som dog ogift 1819. Då tillträdde hans yngre bror Carl Philip, även han generallöjtnant. Denne blev också innehavare av fideikommisset Dallund på Fyn, som stiftats av kammarjunkare T.E.F. von Finecke, och fick tillstånd att för sig och sina efterkommande bära namnet von Blixen-Finecke. Han dog 1829 och hans ättlingar har sedan innehaft Näsbyholm. De följande ägarna var hans son kammarherren friherre Conrad F.C. von Blixen-Finecke, dennes son friherre Carl Fredrik von Blixen-Finecke, som var dansk politiker och under en tid utrikesminister, död 1873, dennes son friherre Fredrik von Blixen-Finecke, död 1919, dennes son friherre Carl Emil Theodosius von Blixen-Finecke, död 1940, dennes son friherre Carl Fredrik Gustaf von Blixen-Finecke samt hans son, nuvarande ägaren friherre Dick von Blixen-Finecke. Näsbyholm omfattar ca 2.200 hektar. För att sänka kostnaderna och bättre kunna utnyttja maskinparken har Näsbyholms Fideikommiss AB och Skabersjö Gods AB ett gemensamt handelsbolag, Skabernäs, för sin växtodling som omfattar ca 2.250 hektar.

Av den gamla borgen på Näsbyholmsön syns idag inga rester för den yttre betraktaren och uppgifterna om hur den sett ut är knapphändiga. Den äldsta beskrivningen lämnas 1676 av överstelöjtnanten Johan Hintzke (han som misslyckades med att riva Glimmingehus). Borgen bestod då av tre byggnader kring en gård, vars fjärde sida stängdes av ett plank. Den mellersta byggnaden var ett starkt stenhus med en fyrkantig tornbyggnad av grov gråsten, nästan 10 meter hög och med 1,6 meter tjocka murar, och enligt Hintzke uppförd av ärkebiskop Birger Gunnersen 1480. Flygelbyggnaderna var av korsvirke. En enda väg ledde från stranden över en lång och smal bank upp till borgen, som av folket kallades ”ärkebiskop Birgers borg”. Det är mycket troligt att Birger Gunnersen byggt eller satt stenhuset i stånd. Under sin tid som ärkebiskop månade han om ärkebiskopssätets gods och är också känd som byggherre i bl.a. Lunds domkyrka och på Borgeby.

Den äldsta bevarade bilden av Näsbyholm är en akvarell av Anders Sigfrid Rålamb från 1780-talet. Högst uppe på höjden ser man en trelängad anläggning i två våningar. De båda sidolängorna fortsättes av långa, låga flyglar kring infartsvägen. Längre ned bildar ekonomihusen en fyrkant för sig. Gården var redan då landfast på ett håll. Ännu i mitten av 1800-talet fanns denna borg kvar. I Ljunggrens ”Skånska herregårdar”, som utkom 1853, beskrives den som ”lik ett på skogstopparna uppsatt glänsande diadem”.

År 1865 revs den gamla borgen för att lämna plats för en storslagnare anläggning, som dock aldrig blev av. Torrläggningen av Näsbyholmssjön skedde samtidigt. Efter rivningen byggdes nedanför den gamla borgkullen vid sidan av uppfartsvägen ett envånings tegelhus. Det var ursprungligen avsett som förvaltarebostad, men kom efter tillbyggnad av ett hus i vinkel att bli bostad för slottsherrskapet, då de vistades på Näsbyholm. Efter en brand 1955 uppfördes 1957 det nuvarande corps de logiet uppe på den gamla borgens grund och sammanbyggdes i vinkel med den ännu kvarvarande västra envåningsflygeln. Den östra flygeln tillkom 1994. Det enda som återstår av ”ärkebiskop Birgers borg” är de välvda källarrummen i det nya corps de logiet. Som ett led i återställandet av de skånska våtmarkerna har den torrlagda Näsbyholmssjön delvis återskapats 2004 och breder nu ut sig över ett 45 hektar stort område.

Copyright:
Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten
Kontaktuppgifter
Adress
Skurup
Information
Region
Kommun
Trelleborgs kommun
Kategori
Slott & Herresäten
Media från användare
Karta

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

*