Enjoy Sweden
Skapa konto

Viderups slott

DSC_0813
Fotograf: Albin Ponnert
Beskrivning

Viderup ligger en dryg halvmil söder om Eslöv. Sätesgården bildades under namnet Hvidarp på 1560-talet, då riksrådet Verner Tönnesen Parsberg av Frederik II erhöll ett antal gårdar här och hela Gårdstånga by. Ägorna låg nära Örtofta, som hans far fått i sitt första äktenskap med Maren Knudsdatter Has. Verner Parsbergs son Christoffer Parsberg skrev sig 1584 till Hvidarp, vilket kan tyda på att det redan då funnits en bebyggelse med karaktär av sätesgård.
År 1604 köptes Viderups gård av riksrådet Steen Maltesen Sehested, som då var länsman på Bohus och förmäld med Anne Henriksdatter Brahe till Löberöd, en av den tidens kraftfulla kvinnogestalter. Han fick senare Frosta härad i förläning. Fram till sin död i Kalmar 1611 var han länsman på Varberg, riksmarsk och härförare i det krig mot svenskarna, Kalmarkriget, som utbröt detta år. Han hade troligtvis inte tid att ägna sig åt sina gods och förvaltningen av dessa måste därför ha åvilat Anne Brahe.

Efter makens död byggde hon slott på både Viderup och Löberöd. Huvudbyggnaden på Viderup uppfördes 1617 och västra flygeln 1623, varom inskriptioner på byggnaderna vittnar. Anläggningen utfördes på traditionellt sätt med vattengravar kring en rektangulär borgholme, på vilken mangårdsbyggnaderna låg. I sina huvuddrag har hennes anläggning bevarats till vår tid, men av den inredning som hon prydde sitt nya renässansslott med finns ingenting kvar, så när som på en spisel. Gerhard Buhrmans teckning av Viderup från 1680-talet visar förmodligen gården som den såg ut på hennes tid.

Även Gårdstånga kyrka ägnade Anne Brahe stor omsorg. Under åren 1612-22 gav hon den romanska absidkyrkan en praktfull renässansinredning, utförd av en av tidens främsta träsnidare, Jacob Kremberg från Lund. Det mesta härav är bevarat och interiören intar en särställning bland skånska kyrkor. På kyrkans norra sida lät hon uppföra ett gravkor för sig och sin make. Vid kyrkan byggde Anne Brahe Viderups hospital för socknens och godsets gamla och fattiga. På en inskriftstavla över ingången kan man läsa att hon 1619 låtit bygga hospitalet för fattiga människors tröst och uppehälle ”så länge världen står”. Varje julafton utspisade hon dessutom 400-500 av socknens fattiga.

När Anne Brahe dog 1635 tillföll Viderup och Löberöd hennes systerson Henrik Ramel till Bäckaskog. Sedan dess har Viderup utan att vara fideikommiss stannat kvar i denna släkt. Henrik Ramel var då landsdomare i Skåne och hade Frosta härad i förläning. Under lång tid var han sedan hovmästare vid Sorö akademi och blev därefter riksråd och slutligen länsman på Möen. Han vistades troligen sällan på Viderup och avled innan Skåne övergick till Sverige.

Vid sin död efterträddes han av sonen Hans Ramel till Maltesholm. Denne var liksom fadern landsdomare. När Skåne blev svenskt 1658 svor han huld- och trohetsed till Karl X Gustav och hans ätt introducerades på riddarhuset 1664. Den stora Ramelska förmögenheten i gods och pengar grundlades under hans tid. Efter vad man känner till visade han inte något intresse för Viderup bland alla sina gårdar.

Han ärvdes av sonen friherre Malte Ramel, som kallades ”Rike-Ramel”. Denne lät 1741 utföra en genomgripande ombyggnad av västra flygeln, att döma av en inskriftstavla över dörren. Malte Ramel var känd som en lärd och from man, som trots sin stora rikedom var mycket flärdlös och sparsam.

Redan före hans död 1752 tillträdde på Viderup sonen friherre Hans Ramel, ”Bygge-Hans”, vars verksamhet som byggherre är den mest omfattande och märkliga som någon skånsk man utfört. De gamla husen på gården hade vid denna tid börjat förfalla. Hans Ramel företog en genomgripande ombyggnad av gården. Först moderniserades jordbruket och ladugården ombyggdes helt. Som rådgivare och hjälp vid ombyggnaden av slottet anlitade Hans Ramel sin släkting Carl Hårleman, en av den svenska rokokotidens främsta arkitekter. Slottets renässanskaraktär blev nu helt förändrad. Trapptornet revs och ersattes med en dörr i fasadens mitt och en inre trappa, gavelbyggnaderna togs bort, fönstren placerades i jämna rader och en gavelfronton (prydnadsgavel) åt gårdssidan byggdes till för att framhäva symmetrin. Om denna ombyggnad berättar en inskriftstavla: ”Förnyad av H:R och A:B:L:Anno 1752″ (Hans Ramel och Amalia Beata Lewenhaupt). Några år senare fick borggården sin slutliga utformning, då den gamla korsvirkesflygeln på östra sidan ersattes med en nybyggnad i stil med den västra. En inskriftstavla anger byggnadsåret till 1758. Öster om borggården anlades en trädgård efter ritningar av Adolf Fredrik Barnekow. Längs vägarna till slottet planterades alléer.

J.C. Barfod beskriver i ”Märkvärdigheter rörande skånska adeln” den sparsamme Malte Ramels reaktion på sonens ombyggnad av Viderup. När han fick höra talas om denna for han dit ”för att se dessa storverk, vilka såsom nyheter ej föllo i hans tycke. När han kom fram och fick se ladugårdens fasta stenhus förvandlade till holsteinska korsverksbyggnader, förvånades han. Men då han passerat bron till borggården och såg det stora tornet, som förut innefattat trappan, nedrivet för att dymedelst vinna en ordentlig fasad på det hus man höll på att i modern smak inrätta, förlorade han alldeles koncepterna och befallde genast kusken att vända om och lät icke övertala sig av sonen, som hastat till sin faders emottagande, att stanna kvar. Han överhopade sonen med allvarsamma skrapor, för det denne förstört sina förfäders byggnader, vilka kunnat trotsa många mansåldrar, och slutade med: ‘Du blir en stackare, och detsamma bli dina bönder. Ja, du blir just en Hans Lånekaka’” (så kallades den utfattige Hans Walkendorff till Ellinge, som ofta måste låna bröd av sina bönder).

Som väl var blev Malte Ramel inte sannspådd och ”Bygge-Hans”, som förvaltade sitt fädernesarv väl, kunde fortsätta med sina ombyggnader och bl.a. uppföra det magnifika slottet på Övedskloster. Bland alla sina gods sägs han ha trivts bäst på sitt kära Hvidarp, som gården fortfarande kallades. Hans Ramel dog 1799.

Redan 1792 fick hans yngre son friherre Otto Ramel överta Viderup. Denne lät 1805 uppföra en tredje våning på den restaurerade huvudbyggnaden. Under hans ägartid genomfördes 1801-07 enskifte av godset. Den holsteinska ladugården revs och i stället uppfördes ett magnifikt häststall i två våningar, men dess grund var för svag och övervåningen måste efter kort tid tas bort. Den nya ladugården uppfördes nordväst om denna byggnad.

År 1925 brann den av Otto Ramel tillbyggda tredje våningen på huvudbyggnaden ner, och denna återställdes i sitt äldre skick av dåvarande ägaren friherre Malte Ramel. Viderup omfattar ca 1.200 hektar och ägs i dag av Familjen Ramel Godsförvaltning AB med friherre Gustaf Ramel som slottsherre och ansvarig för driften.

Copyright:
Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten
Kontaktuppgifter
Adress
Viderup
Information
Region
Kommun
Eslövs kommun
Kategori
Slott & Herresäten
Media från användare
Karta

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

*